söndag 12 augusti 2012

Café Drömkåken

Har idag blivit bjuden på fika på Café Drömkåken!
Jag är helt förälskad i det stället!!!
En STOR inspirationskälla när jag ska inreda vårt hus som vi ska ha :)









Dagens Lunch...Zorbas

Idag bjöd Anders på Lunch på Zorbas! :)




















Semester...

Nu var semestern slut och jag sitter och tänker på vad vi har gjort...inte mycket.
Den här veckan har jag och Nadja varit själva och vi har haft så mysigt.
Vi har varit hos mamma några gånger och ätit...jag har målat hennes fönster och klippt gräset...ska dit i morgon igen och klippa.
Nadja har plockat av mammas hallon och det fanns hur mycket som helst!

Vi har vart hos Jade och Peter några gånger under semestern och Nadja har fått en ny kompis...Isac...dom har så roligt tillsammans.
Jag älskar dom här människorna!
Så underbart snälla och goa!
SÅ har dom ju lilla Saga som jag är väldigt svag för :)
Vi var på Jade och Peters bröllop och det var så fint och det fanns så mycket kärlek och värme.
Det är inte vanligt att man får uppleva så mycket äkta omtanke för varandra som dom har...önskar dom verkligen all lycka!
Vi åkte dit och bakade muffins också med barnen, Jills barn var också där och det var så mysigt :)

Vi har även varit på IKEA och jag har fått lite mer ordning på mitt hem.
Nadja har fått lite mer yta att leka på i sitt kryp in!
Jag har köpt en "byrå" så hon får fler lådor att samla sina leksaker i :)
När jag kom hem så såg jag så klart att det inte var en VIT byrå som jag velat utan en träfärgad så nu håller jag på att måla den ROSA :)

Anders och jag hade en galet skön vecka förra veckan helt själva.
En dag åkte vi till Söderköping eftersom Anders blev sugen på glass :)
Vi har även varit i Grisslehamn och köpt rökt fisk som var så god...
Kan ha blivit en pizza på altanen också ;)


Det blev väldigt ensamt idag när Anders åkte och jag lämnade Nadja hos Tomas och Linda...bara jag, Ticklan och Hampus hemma nu...
Hampus tog för övrigt en mus igår :)

torsdag 9 augusti 2012

Saknad

Ibland...eller ganska ofta så gör det så ont i mig att jag inte längre kan dela mitt barns ljusa stunder med hennes pappa.
Att vi inte kan sitta och skratta eller kan känna lycka över speciella stunder eller bara vardagssaker.
Stunder som bara den andra föräldern kan förstå och känna...
Det kan göra så otroligt ont i mig när jag inte kan dela min lycka med hennes pappa!
Jag har så svårt att förstå att någon annan man skulle kunna uppskatta dessa stunder som dessutom inte är hennes pappa.
Jag saknar hennes pappa så otroligt mycket ibland men jag får skylla mig själv.
En liten del skyller jag på medicinen jag åt när jag lämnade honom...jag var känslokall och tänkte bara på mig själv...struntade typ i allt annat.
Det var nästan så jag tänkte ge upp min dotter också.
Jag önskar att jag aldrig mer kommer äta dessa tabletter igen...då har jag hellre lite skav i själen!
Men jag har helt klart lärt mig att gräset inte är grönare på andra sidan.
Naturligtvis älskar jag den man jag har idag och han är fantastisk men inte alls lika problemfri som den förra...
Men eftersom det finns en mening med allt så ska jag väl ta och lära mig lite av detta.